Kan man strunta i att ta med dem hem?

A hade somnat mitt i mellanmålet igår och det hade varit omöjligt för personalen att hålla liv i henne. Så hon hade fått sova 20 minuter och när jag kom satt hon hos en av dem och försökte vakna till igen. Hon var på sitt allra bästa treåringshumör...
Hon skulle inte ha overallen, hon skulle ha fleecetröjan. Hon skulle ha overallen. Hon skulle ta på den själv - hon kunde inte själv - hon skulle ta på den själv.
När den väl var på var hon kissnödig. Vi tog av igen. Hon skulle tända lampan på toaletten själv - hon ville inte tända själv. När jag tänt skulle hon tända själv. Jag släckte för att låta henne tända. Då skulle hon inte tända... Jag tända, motade bort henne till toaletten.
Hon skulle sätta sig själv - hon var liten och kunde inte komma upp själv. Hon fick hjälp, men hoppade ner för hon kunde själv... Hon skulle ha goskudden. Hämtade den. Hon kastade bort den.
Hon var klar, papper måste man ta från rätt hållare... Hon vägrade tvätta händerna. Jag gav upp, gick och började packa ihop sakerna som skulle med hem. Hon skulle tvätta händerna och hon kunde inte själv. Jag fick inte ge henne papper att torka med, de kastades på golvet. Hon vrålade över färgen som inte gick bort på händerna.
Jag fick bära ut henne och för att få med henne hem. Hon klädde på sig under vrålande. Mössan skulle jag sätta på, men jag satte den fel - hon skulle göra om själv... Sedan fortsatte det med "bär mig" - ska gå själv - bära - hela vägen till parkeringen.
Jag hämtar 15:30, var där 15:20 igår och vi satte oss äntligen i bilen vid 15:50.
Mitt alltihop försökte jag ta en bild på hur arg hon var för att skicka till M och fråga om det var ok att jag lät henne stanna på dagis över helgen, men blev besviken då kameran i telefonen inte hängde med i hennes vrålande, vevande och irriterade hoppande. Ända tills jag insåg att den här bilden faktiskt säger precis allting om hur hon var...

Humöret fortsatte en kort stund efter hemkomsten och det fanns drag av det kvar vid läggningen. Men det blev åtminstone bättre. Och såpass bra att det faktiskt kändes bra att jag trots allt lät henne följa med hem.