Om man är bra på att sladda

Borde man också vara bra på att häva en.
Och det är väl någonstans där som mitt problem sitter. Eller kanske strax innan.
Vi har en väldigt bra bil i den här familjen. En stor, hög Honda med bra antisladdsystem, bra tyngd och med fyrhjulsdrift som går i vid behov. Bilen är helt enkelt väldigt stadig och stabil i alla väglag. Min kära sambo har vid flera tillfällen nästan beklagat sig över att han knappt kan provocera fram en ordentlig sladd för att testa det.
Men jag kan utan att försöka. Och sambon kommenterar: "Jag förstår inte hur du gör." Nej, inte alltid jag heller, men det kanske betyder att jag är duktig? Jag kan åstadkomma saker naturligt som andra inte ens kan lura fram. Jag kan sladda med antisladdsystemet i när andra måste koppla ur det och knappt lyckas ändå.
Nu pratar vi inte mängder av gånger utan kanske tre riktiga sladdar under lika många år, varav två rejäla vintrar och många mil på isiga och osandade (osaltade också givetvis) småvägar. I snitt en ordentlig sladd per år. Och hittills inga avåkningar på grund av dem. Men oddsen säger väl att det också kommer förr eller senare? För jag gör det verkligen inte lättare för mig.
Jag gick halkan som alla andra och vi diskuterar saken då och då min sambo och jag. I teorin vet jag precis hur man gör. Och jag är verkligen ingen biltjuv på vägarna. I det väglag som var idag med några minus och några centimeter nysnö över fruset regn körde jag verkligen ingen racetävling på småvägarna ute hos oss. Det var lugnt och fint, särskilt i kurvorna. Men eftersom jag uppenbarligen är världsmästare på sladdar så gick det bra ändå... Ok, det var två misstag från min sida. Jag kan till och med se missarna. Men frågan är om de hade räckt för sambon skulle lyckats?
Jag tog vänstersvängen för snävt och bromsade för sent in i kurvan. Bakdelen halkade inåt och fast jag vred ratten och framdelen drev på och aldrig släppte ville bilen gå rakt fram i kurvan. Jag fick upp bromsen och ner kopplingen och vred emot mer när jag såg vägkanten närma sig, men i samma stund som bilen bestämde sig för att följa med svängen fick jag hjärnsläpp och tryckte på bromsen. Bara lite för hårt och lite i fel tid. För bakdelen drog iväg åt andra hållet. Och jag fick ta hand om en ny sladd. Det hela såg säkert väldigt vackert ut. Jag lyckades reda ut det, fick stopp på bilen, andades ut och fortsatte ännu lugnare. Slutsatsen är inte att jag är bra på att häva en sladd utan tvärtom att jag är så dålig på det att jag gör läget värre för mig än det behöver bli. Att jag sedan hittills lyckats alla gånger hör liksom inte hit.
Funderar på en julklapp till sambon. Några mil på småvägarna när det är halt - med mig som förare. Bara så att han får vara med om en naturlig sladd med stadiga "Bamse". Så vad säger du M? Och efter det kan han få ta mig till en öppen parkering för några lektioner...