Årets gran

Eftersom vardagsrummet inte är jättestort och vi inte har någon annan given plats för granen (kan ju inte ha den där uppe när vi knappt är där, man vill ju se den) så fick det bli en gran av något mindre modell som kunde få plats under trappan. Planlösningen nere gör ju att vardagsrummet liksom mynnar i en hall mot A:s rum och köket. M hade tur att stöta på en liten och väldigt tät gran som passade alldeles perfekt.

Varje år skrattar M åt att jag går in stenhårt för att kvällen före julafton packa upp alla paket och lägga dem under granen för fotografering av både gran och årets hög med paket. Egentligen är det kanske lite fånigt, för vem ska titta på just de bilderna sedan? "Jaha, där är en hög med inslagna paket vars innehåll man varken ser eller kommer ihåg, spännande." Det är ungefär som de obligatoriska fikabilderna folk tar när de är på utflykt. En bild, gärna lite uppifrån, på familjen runt ett nött träbord med plastbyttor, äggmackor och folie omkring sig och som ser likadan ut oavsett var den tagits och som inte säger någonting om vad man egentligen gjorde på utflykten... Min pappa, som är en riktigt duktig hobbyfotograf, brukar ondgöra sig över just dessa fikabilder rätt ofta när fotografering diskuteras i familjen. Men han tar också bilder på årets paket under granen, så det kanske finns någon skillnad? Observera att det inte är något försvar utan mer en reflektion från min sida inför årets paketbild...