Och debatten går vidare

Och jag kan inte låta bli att följa och kommentera den. Debatten som kommit av ledaren från i måndags som jag skrev om här tidigare: En text alla borde läsa.
Dagens svar går under rubriken "Eko är en nisch" och tar sitt avstamp i Correns val att i rubrik ("Ge upp den stora eko-drömmen") och text lägga fokus på ekologiskt och beskylla detta för att vara orsak till att det pågår en avveckling av den svenska köttproduktionen. Texten är (naturligtvis) skriven av en eko-bonde.

Eko-jordbruk är, och förblir i överskådlig framtid, en nisch. Men denna nisch anses viktig då bland annat nya kunskaper på eko-sidan kan appliceras på ett miljövänligare konventionellt lantbruk. Ekonomiskt tar eko-bidragen en något större andel av landsbygdsstödet än tidigare.
Det är beklagligt att Corren i sin rubriksättning ger sken av att eko-jordbruket är orsak till att köttproduktionen håller på att avvecklas.

Utöver detta instämmer han i Correns tankar att svenskt jordbruks politik tänkt lite optimistiskt när det gäller vilken efterfrågan som skulle komma att finnas på svensk sjysst producerad mat. Ambitionen var ju till och med att kunna exportera kött, vilket alltså inte fungerat som tänkt. Jag måste ge denne eko-bonde rätt i att Correns rubrik blev lite galen, problemet är ju långt mycket större än bara fokuserat kring den ekologiska produktionen. Samtidigt tycker jag nog att den ursprungliga ledaren ganska tydligt framhåller problemen som just större än så, men då framstår ju bara rubriken som ännu mer felplacerad. Dock är det ett ofrånkomligt faktum som presenteras i Correns svar idag, som denne bonde knappast kan förneka, att:

Vi håller med NN om att eko-jordbruk är en nisch. Tyvärr är det oftast inte så det låter i den allmänna politiska debatten. Eko får en allt starkare röst på bekostnad av det konventionella svenska jordbruket - som står under samma tuffa krav på exempelvis djurskydd som eko-jordbruket.
När regeringen sätter upp mål för och ekonomiskt subventionerar ekologiska jordbruk framför konventionella, gynnas nischen framför den huvudsakliga produktionen.

Och det är här som poängen och tanken med rubriksättningen blir tydlig. Genom att sätta hårda krav på hela den svenska köttproduktionen, men i större utsträckning kompensera den ekologiska grenen och framhålla den såsom ofta görs (det ska satsas på ekologiskt både hit och dit i den politiska debatten, och ekologiskt är i diskussionerna det bästa och framhålls som det enda hållbara miljöalternativet) så gynnar man en liten verksamhet på bekostnad av den huvudsakliga. Samtidigt som kraven, som läggs på alla, fördyrar verksamheterna för båda grupperna producenter. Den ekologiska producenten kan i större utsträckning motivera ett högre pris till konsumenten och det är också de som för den största ersättningen per sålt kilo. Därmed leder den ekologiska satsningen till den minskade svenska köttproduktionen.